Viktor Rydberg skrev in sin dikt Tomten år 1881:
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
Den riktiga lilla tomten är mycket gammal, han kan bli så gammal som över 500 år. Tomten har långt vitt skägg och grå kläder. Han kan ha röd eller grå luva. Det var han som fanns på gården först och det är viktigt att människorna på gården är vänliga mot honom. Skulle han inte trivas så finns risken att han flyttar och det får katastrofala följder för gården och för de som bebor den.
Tomten vill inte gärna bli sedd. Han lever i skuggorna och har till och med kunskapen att göra sig osynlig. Men, man vet att han finns. Det ser man på vad han uträttar. Det är på natten som tomten är aktiv. Det är då han ser till att djuren och människorna på gården mår bra. Kanske har husbonden glömt att ge kossan mat eller inte ryktat hästen. Finns då en tomte på gården kan man räkna med att han ser till att de sysslorna blir gjorda. Det förstår vi om fortsätter att läsa Viktor Rydbergs fina dikt.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta
nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver;
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner